Jag är på väg hem från jobbet. Tänkte att jag skulle gå hela vägen hem. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig över motorvägen. Jo nu ser jag en väg! Skönt. Man tänker bra när man inte har nåt bättre för sig. Jag har kommit på att min depp är ett stort moment 22. Jag har ju alltid den där sorgen, ni vet. Samtidigt som den är jobbig så har den blivit som en gammal vän, en vän som alltid finns där. Jag känner det som om jag inte vill eller kan bli glad. Om jag blir glad så har jag ju misslyckats med att vara ledsen, och när jag är misslyckad är jag mindre värd, och då sätter känslorna in att jag är dålig och misslyckad osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar