Jag är i uppsala nu och tränar. Det är nästan hemskt. Jag trodde att jag hade kommit över de känslorna jag alltid har när jag varit här, men de än värre än nånsin. Avskyn och föraktet sprider sig, alla är avskum i mina ögon. Vill slita ut hjärtat på dem och trampa på det så de får känna på hur det är att vara jag. Vill att nån någon gång ska få känna på min sorg. Bara så jag vet om jag överdriver eller om mitt hjärta verkligen värker. Jag vet att allt är inom mig, att det egentligen inte är nån annans fel. Mitt fel, mina problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar