Som jag slet, som jag fantiserade om varma kvällar, som jag såg grillkvällar och mys, allt såg jag fara iväg framför min näsa. Inga varma kvällar, inget mys. Ännu en sak som inte går bra. Var är min väg och hur ska jag nånsin hitta tillbaks till den så jag kan färdas på den?
Helvetesuppdrag i värmdö. Fick akutåka för att nån chef glömt att boka in uppdraget. Hälsades välkommen med en utskällning och kaos. Men nu e ja på väg hem. Suck
Fotboll på lions. Roligt, men för mycket dricka. Eller för lite... Shoppat två klänningar och en tröja. Bra. Håll koll på nummer 24 i aik, been there done that
Jag skulle handla billigt på willys och tänkte att det i Rissne är närmast. Så jag åkte dit och skulle hitta. Men det gjorde jag inte. Efter en halvtimmes förtvivlat sökande efter prisjätten gav jag upp. Svetten började samlas, väskan var tung och när man gått upp kl 04 är man inte så het på att vandra i hettan. Jag gick till hemköp istället och fick irra runt som en idiot när jag skulle hitta allt jag skulle köpa. Så nu är jag 500 kr och tusen kalorier fattigare. Jag ska hem och ha storkok med all min mat, men vet inte hur jag ska orka. Jag är så imponerad över alla mammor som fixar det här varje vecka och att ha barn och hus och sånt. Jag kommer bli en bitchmom. Suck. Nu ska jag dricka vatten och titta ilsket på alla som är glada och utvilade och som inte behöver släpa på två tunga matkassar.
Jag saknar nån. Hela tiden här på gotland har jag känt så. Konstigt, men nu har jag förstått varför. Saknaden i hjärtat går aldrig över. Vem ska jag ringa, vem ska jag prata med? Alltid denna saknad. Linus, mina tankar är hos dig!
Jag hatar det mesta. Nu är jag hungrig och vill bara sova. Bra dagar blir till dåliga stunder. Jag vill inte vara med om fler dåliga stunder. Högljutt och stim. Skiter i sm, vill ta det lugnt på gotland. Hata världen!
Jag är i uppsala nu och tränar. Det är nästan hemskt. Jag trodde att jag hade kommit över de känslorna jag alltid har när jag varit här, men de än värre än nånsin. Avskyn och föraktet sprider sig, alla är avskum i mina ögon. Vill slita ut hjärtat på dem och trampa på det så de får känna på hur det är att vara jag. Vill att nån någon gång ska få känna på min sorg. Bara så jag vet om jag överdriver eller om mitt hjärta verkligen värker. Jag vet att allt är inom mig, att det egentligen inte är nån annans fel. Mitt fel, mina problem.
Jag hatar numera alla andra affärer. Har aldrig varit här förut och det är jag nog glad över. Min självkänsla sjönk och habegäret ökade med över 100 procent. Suck. Pengar, kom till mig.
Här ser man nästan if-huset, som blivit min trygghet i natten. Jag klarade av gå hela vägen hem utan att dö eller försvinna. Mina tankar följde också med hela vägen. Skön flykt från verkligheten, det som är mitt mål.
Jag är på väg hem från jobbet. Tänkte att jag skulle gå hela vägen hem. Men nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig över motorvägen. Jo nu ser jag en väg! Skönt. Man tänker bra när man inte har nåt bättre för sig. Jag har kommit på att min depp är ett stort moment 22. Jag har ju alltid den där sorgen, ni vet. Samtidigt som den är jobbig så har den blivit som en gammal vän, en vän som alltid finns där. Jag känner det som om jag inte vill eller kan bli glad. Om jag blir glad så har jag ju misslyckats med att vara ledsen, och när jag är misslyckad är jag mindre värd, och då sätter känslorna in att jag är dålig och misslyckad osv.
Jag är på superparty på stompers. Fucking edwinz spelar, hatkärlek kallas det. Bra kväll, mycket känslor. Tårar och älska mina vänner. Samtal från killar all over. Gillar kanske livet ändå.
Jag vill inte vara en av dem som är desperata. Jag är på hemmafest nu och alla vill knulla. Det är som om allas mål är detsamma. Konstigt, undrar om jag växt ifrån det. Jag vill inte bara knulla, jag vill ha mer. Jag förtjänar mer. Jag är bättre än allt det här. Tant? Skit samma, jag förtjänar bättre. Och förresten, film är bäst på bok.
Jag har alltid önskat att jag kunnat se mina fantasier tydligare. Som i tvserier när man får se vad de tänker på, då är det ju lika verkligt som den fiktiva verkligheten. Men i min värld är det inte lika lätt att se dagdrömmarna så tydligt. Jag trodde länge att jag inte hade nån fantasi att räkna med eftersom jag inte såg det. Men nu har jag insett att min fantasi är lika värd som andras. Jag ser sakerna jag vill och väljer att tro på dem som jag tror på verkligheten. Sen att jag hellre lever i drömmen än i verkligheten, det är en annan sak.
Jag har alltid önskat att jag kunnat se mina fantasier tydligare. Som i tvserier när man får se vad de tänker på, då är det ju lika verkligt som den fiktiva verkligheten. Men i min värld är det inte lika lätt att se dagdrömmarna så tydligt. Jag trodde länge att jag inte hade nån fantasi att räkna med eftersom jag inte såg det. Men nu har jag insett att min fantasi är lika värd som andras. Jag ser sakerna jag vill och väljer att tro på dem som jag tror på verkligheten. Sen att jag hellre lever i drömmen än i verkligheten, det är en annan sak.
Jag tävlade i skara idag och kom sist i finalen. Men micael kom fram till mig och gav mig sina blommor han fått som tack att han hade dömt. Han log och sa att jag skulle vänta på siffrorna. Han ville ha oss etta:) Det betyder så mycket för mig, så i mina ögon vann jag.
Det är svårt att hålla fokus på vad det egentligen är man söker efter. Jag tror jag vet, men tänk om det är nåt helt annat? Tänk om jag kommer få det jag tror jag vill ha, och då inse att det var nåt annat jag sökte. Kanske blir behoven aldrig riktigt tillfredställda, för människan har så svårt att nöja sig. Önskelistan ändras hela tiden. Jag kan inte sluta tänka på den där historien om mannen som stod på sitt hustak när det blivit översvämmning och väntade på att gud skulle rädda honom. Båtar åkte förbi och försökte få honom att hoppa i, Men han sa bara att han väntade på guds räddning. Han dog och när han kom till gud frågade han varför gud inte räddat honom. Men gud svarade att han var en idiot, för han hade ju sänt flera båtar som skulle ta mannen i säkerhet. Det kanske är så, att vi blir arga för att vi inte blir räddade, när räddningen är här hela tiden. Men man kan inte alltid förstå eller se exakt vad som är räddningen. Ja har räddats många gånger, och det finns endel stunder jag minns. Grindar som stängts efter att jag har hunnit igenom, roliga sammanträffanden som muntrat upp mig i mörka stunder, människor i min närhet som fått mig att må bättre när jag mår dåligt. Det kan vara vad som helst. Ett mirakel behöver inte vara stort. Små mirakel sker hela tiden.